Bortom det vanliga - Bauska!
Det är här vår resa börjar. Lär känna våra vänner, maila till oss om din Bauska resa sänd med foton så lägger vi ut det på hemsidan.
E-mail: info@bauskas-vanner.com
Följ med oss när vi växer och lyckas tillsammans. Vi är glada att du är här för att vara en del av vår berättelse.
HUR DET HELA BÖRJADE 1990
Hur det hela började – en resa att minnas.
Det var i juni 1990 som vi, en liten delegation från Sverige, blev skjutsade från Viljandi i Estland till Bauska i Lettland för att träffa kommunledningen där. Viljandi och Bauska var på den tiden vänortskommuner inom Sovjetunionen, och geografiskt låg de nära varandra – den ena i södra Estland och den andra precis över gränsen i Lettland.
Egentligen började allt redan i januari samma år. Av en något oklar anledning hamnade vi i Viljandi mitt i vintern, och den engagerade skolchefen Kalle Kuttis lovade då att ta oss till Bauska när sommaren kom. Han höll ord, och så blev det att vi återvände i juni.
Vilket mottagande som väntade oss! Girts Bernauts och länsrådet Janis Razna tog emot oss med värme, och med dem fanns också den svensktalande Guntis Berklavs. Han hade aldrig tidigare varit i Sverige, men ändå talade han en imponerande flytande svenska.
Middagar, bastu, vodka och vänskapliga samtal avlöste varandra. Vi fick besöka både Bauska slott och Rundales praktfulla palats, och naturligtvis även det då mycket omtalade Uzvara-kolchoset – ett av de största och mest framgångsrika jordbruken i hela Sovjetunionen. Där fick vi ta del av ett musikprogram där ungdomar stolt visade sina färdigheter från den välrenommerade musikskolan.
Vi övernattade på det lokala hotellet, och standarden imponerade faktiskt på oss, särskilt eftersom hotellet i Viljandi, som vi tidigare bott på, inte hållit samma nivå. Hotellet i Bauska står kvar än idag.
En av resans starkaste upplevelser var besöket vid Kors-kullarna i Litauen, en plats som fortfarande är värd varje omväg. Inte långt från Bauska ligger denna märkliga, gripande och andliga plats, och även vi hann dit under ett av dagarna.
Middagarna åt vi på Torni Taverna – som fortfarande finns kvar – samt på en restaurang nära rådhuset som numera är riven. Första och hittills enda gången jag besökte Bauska Bryggeri var just vid detta besök. Vi guidades runt av en av Lettlands främsta bryggmästare, som då var över 80 år gammal och som levde ända till över 90.
När vi nu reser tillbaka i februari står ett nytt besök på bryggeriet på programmet. Mycket är förändrat – ett stort ölföretag har köpt upp bryggeriet, kolchoset är nedlagt, liksom hela sockerbetsodlingen som istället flyttats till Danmark.
Efter vår resa kom en delegation från Bauska till Hedemora. De fick kontakt med Rotary, som i sin tur reste tillbaka till Bauska i maj 1991. Utbytet var därmed igång, och så småningom upprättades ett officiellt vänortsavtal mellan kommunerna Hedemora och Bauska.
Men året då avtalet formellt skrevs under – det är en detalj vi fortfarande försöker minnas.
Jan-Ove Johansson
Hedemora
GIRTS BERNAUTS
Kāda gan mūs sagaidīja! Ģirts Bernauts un apriņķa padomnieks Jānis Rāzna mūs laipni sagaidīja, un kopā ar viņiem bija arī zviedriski runājošais Guntis Berklavs. Viņš nekad iepriekš nebija bijis Zviedrijā, bet joprojām runāja iespaidīgi tekoši zviedru valodā.
Vakariņas, pirtis, degvīns un draudzīgas sarunas sekoja viena otrai. Mēs varējām apmeklēt gan Bauskas pili, gan krāšņo Rundāles pili, un, protams, arī toreiz daudz apspriesto Uzvaras kolhozu – vienu no lielākajām un veiksmīgākajām saimniecībām visā Padomju Savienībā. Tur mēs varējām piedalīties mūzikas programmā, kur jaunieši lepni demonstrēja savas prasmes no augsti novērtētās mūzikas skolas.
Nakti pavadījām vietējā viesnīcā, un tās līmenis mūs patiešām pārsteidza, jo īpaši tāpēc, ka viesnīca Viljandi, kur iepriekš bijām apmetušies, nebija bijusi tik augstā līmenī. Viesnīca Bauskā joprojām pastāv.
Viens no spēcīgākajiem ceļojuma piedzīvojumiem bija Korsas kalnu apmeklējums Lietuvā, vieta, kas joprojām ir katra apbraukāšanas vērta. Netālu no Bauskas atrodas šī dīvainā, aizkustinošā un dvēseliskā vieta, un mums arī izdevās to apmeklēt vienas no dienām laikā.
Vakariņojām Torni krogā, kas joprojām pastāv, un restorānā netālu no rātsnama, kas tagad ir nojaukts. Pirmā un līdz šim vienīgā reize, kad apmeklēju Bauskas Brigeri, bija šīs vizītes laikā. Mūs vadīja viens no Latvijas izcilākajiem alus meistariem, kuram tolaik bija vairāk nekā 80 gadu un kurš nodzīvoja vairāk nekā 90 gadus.
Kad februārī ceļosim atpakaļ, darba kārtībā būs vēl viens alus darītavas apmeklējums. Daudz kas ir mainījies – liels alus uzņēmums ir iegādājies alus darītavu, kolhozs ir slēgts, tāpat kā visa cukurbiešu audzēšana, kas tā vietā ir pārcelta uz Dāniju.
Pēc mūsu ceļojuma Hedemorā ieradās delegācija no Bauskas. Viņi sazinājās ar Rotari, kas savukārt 1991. gada maijā atgriezās Bauskā. Tādējādi apmaiņa bija sākusies, un galu galā tika noslēgts oficiāls sadraudzības līgums starp Hedemoras un Bauskas pašvaldībām.
Bet gads, kad līgums tika oficiāli parakstīts – tā ir detaļa, ko mēs joprojām cenšamies atcerēties.
Jans Ūve Johansons
Hedemora
Min första resa till Bauska november 2010.
Det är nu i november 2025 femton år sedan jag gjorde min allra första resa till Bauska i Lettland.
Jag reste tillsammans med Jan-Ove Johansson från Hedemora.
Vi utgick från Sverige och flög till Riga, där vi sedan tog bussen vidare söderut mot Bauska. När vi steg av vid hållplatsen nära Rådhustorget möttes vi av stadens historiska byggnader, stilla och vackert inbäddade i det grå novemberljuset.
Efter att vi installerat oss hade vi ett möte med representanter från socialkontoret. De tog med oss ut till flera av de familjer som vid den tiden skulle få ekonomiskt stöd. Boendeförhållandena gjorde ett starkt intryck på mig.
Med svenska mått mätt var standarden mycket enkel – ibland saknades både rinnande vatten och inomhustoalett. I stället stod ett utedass och en vattenpump ute på gårdsplanen.
Det var en verklighet jag inte var van vid, och bilderna från de besöken har stannat kvar hos mig sedan dess.
Ett annat minne från den resan är vårt besök på restaurang Torni vid Rådhustorget. Där lärde jag mig snabbt att man som svensk gärna beställer en ”halv portion” om man vill få något som motsvarar en normal måltid hemma i Hedemora.
Annars riskerade man att få in en rejäl, överfylld tallrik – aningen överdrivet uttryckt kanske, men att portionerna var generösa råder det ingen tvekan om.
Under åren som följde blev det många resor till Bauska. Staden växte sakta men säkert in i mitt hjärta och började kännas nästan som ett andra hem.
*Men framför allt är det människorna jag mött som gjort platsen så speciell – fantastiska, varma och gästfria personer som jag är djupt tacksam över att ha fått lära känna.
Stirling Sjöö, Hedemora
*****************
Ir pagājuši piecpadsmit gadi, kopš es devos savā pirmajā ceļojumā uz Bausku, Latvijā. Es ceļoju kopā ar Janu Ūvi Johansonu no Hedemoras. Turpmāko gadu laikā bija daudz braucienu uz Bausku. Pilsēta lēnām, bet noteikti ieauga manā sirdī un sāka justies gandrīz kā otrās mājas.*Bet galvenokārt tieši cilvēki, kurus esmu saticis, ir padarījuši šo vietu tik īpašu – fantastiski, sirsnīgi un viesmīlīgi cilvēki, kurus esmu dziļi pateicīgs, ka varēju iepazīt.
Stirling Sjöö, Hedemora
Bauska Lettland – en resa jag aldrig glömmer (1991)
Att besöka Bauska i början av juni 1991 var en omtumlande och oförglömlig upplevelse. Lettland var då fortfarande ockuperat av Sovjetunionen – en ockupation som pågått i 45 år – men framtiden anade redan en ny riktning. Mitt minne av denna resa lever kvar som ett starkt tidsdokument från ett land på väg mot sin frihet.
Bakgrunden
Allt började under ett Rotarymöte i Hedemora i mars 1991. Tre män från Bauska, ledda av Girts Bernauts, deltog som gäster. Besöket arrangerades av Dalarnas studieförbund genom Jan-Ove Johansson. Under mötet fick vi en inbjudan att komma till Bauska inom en snar framtid – en inbjudan som sex av oss klubbmedlemmar tackade ja till. I dag, trettiofyra år senare, är jag den ende i gruppen som fortfarande finns kvar i livet.
Resan mot Lettland
Bilresan till Lettland gick på den tiden via Tallinn. Vid färjeterminalen möttes vi av Girts, som i sin roll som kommuntjänsteman i Bauska körde oss de cirka 35 milen söderut i en stor, rysktillverkad Volga. Det var en resa genom ett land i förändring – och i oro.
När vi nådde gränsen mellan Estland och Lettland var stämningen tydligt spänd. I Lettland opererade fortfarande de beryktade ”svarta baskrarna”, de sovjetiska OMON-styrkor som bara några månader tidigare hade attackerat institutioner i Riga och orsakat dödsfall och skador under landets självständighetskamp. Skottlossning hade förekommit vid gränsstationen något dygn före vår ankomst, och vid en annan gränsövergång hade stationen satts i brand. Frihetskampen pågick ännu med full kraft.
Mötet med människorna i Bauska
Väl framme i Bauska blev vi mottagna med en värme och generositet som gjorde starkt intryck. Kommunens ledande företrädare visade oss en stor öppenhet, och flera av de människor vi mötte kom att bli vänner för livet. Tiden gör dock sitt, och många av dessa vänner finns inte längre kvar. Trettiofem år sätter spår som ingen av oss kan påverka.
Ett samarbete växer fram
Vårt besök kom att bli startskottet för ett omfattande samarbete mellan våra båda kommuner. Hedemora blev snart officiell vänort till Bauska. Vi bildade också Avesta lasaretts Bauska-grupp, och inspirerade både skolan i Hedemora, kyrkan och räddningstjänsten att knyta kontakt med sina motsvarigheter i Lettland. En lokal förening, Södra Dalarnas Lettlandsgrupp, skapades och blev under många år en viktig paraplyorganisation för vänortsarbetet.
Det var en tid som präglades av engagemang, nyfikenhet och medmänsklighet – och allt vi fick tillbaka från människorna i Bauska gav våra liv en djupare mening.
Nora, 25 12 11
Jan Ulfberg, tidigare Hedemorabo, numera bosatt i Nora – men alltid i Bergslagen!
Bauska – ceļojums, ko nekad neaizmirsīšu (1991)
Konteksts
Viss sākās Rotari sanāksmē Hedemorā 1991. gada martā. Trīs vīrieši no Bauskas Ģirta Bernauta vadībā piedalījās kā viesi. Vizīti organizēja Dalarnas Studiju apvienība ar Jana Ūves Johansona starpniecību. Tikšanās laikā mēs saņēmām uzaicinājumu tuvākajā nākotnē apmeklēt Bausku – uzaicinājumu, ko seši no mums, kluba biedriem, pieņēmām. Nonākot Bauskā, mūs sagaidīja ar sirsnību un dāsnumu, kas atstāja spēcīgu iespaidu. Sadarbība aug
Mūsu vizīte bija paredzēta kā sākumpunkts plašai sadarbībai starp mūsu abām pašvaldībām. Hedemora drīz vien kļuva par oficiālu Bauskas sadraudzības pilsētu. Mēs arī izveidojām Avesta lasarett Bauskas grupu un iedvesmojām gan Hedemoras skolu, gan baznīcu, gan glābšanas dienestu nodibināt kontaktus ar kolēģiem Latvijā. Tika izveidota vietējā biedrība Södra Dalarnas Lettlandsgrupp, kas uz daudziem gadiem kļuva par svarīgu sadraudzības darba jumta organizāciju. Tas bija laiks, ko raksturoja apņemšanās, zinātkāre un cilvēcība – un viss, ko mēs saņēmām pretī no Bauskas iedzīvotājiem, piešķīra mūsu dzīvei dziļāku jēgu.
Nora, 25 12 11
Jans Ulfbergs, agrāk Hedemorabo, tagad dzīvo Norā – bet vienmēr Bergslāgenā!
